Lars-Göran Arvidsson

För Lars-Göran Arvidsson har mycket i livet handlat om flygning, och helst sådan som sker uppochner. Nu tilldelas han Flygsportförbundets förtjänstmedalj i guld för sina insatser för konstflyget både i Sverige och internationellt.

Redan 1967 började Lars-Göran Arvidssons flygintresse att ta form, då han som 18-åring lärde sig segelflyga i Örnsköldsvik.

– Varje dag efter sista lektionen brukade flygläraren göra ett avancepass ovanför fältet och jag försökte länge få åka med, men det ville han helst inte.

Till sist gav läraren dock med sig och Lars-Göran fick följa med.

– Jag minns hur vi gjorde en looping och när vi var i ryggläge kunde se den berömda åttakantiga kyrkan i Själevad utanför Ö-vik ”rakt upp”. Det var en helt fascinerande känsla, säger Lars-Göran.

Efter segelflygutbildningen tog han certifikat för motorflygplan och utvecklade det ytterligare med att lära sig konstflygning och det är det han hållit på med mest.

Av de 2 000 timmar flygtid han har är större delen konstflyg, men även en del segel och flygning med fallskärmshoppare samt bogsering av segelflygplan ingår.

– Det som gör det så intressant med konstflyg är förmågan att kunna hantera ett flygplan i alla flyglägen oavsett hastighet och belastning. Till sist får man en sorts fingertoppskänsla som gör att man kan utnyttja hela envelopen.

Lars-Göran berättar att det är stor skillnad mellan att flyga konstflyg vid uppvisningar och på tävling.

– På en uppvisning gäller det att få ganska lätta grejer att se svåra ut för en stor publik, medan man på en tävling ska flyga enligt reglerna och få det svåra att se enkelt ut. Ofta inför en ganska minimal publik.

Lars-Görans konstflygintresse har inte bara inneburit flygning för egen del. Han var 1978 med och startade konstflygklubben IAC 22, en förening för piloter i hela Sverige.

– Vi kollade runt var vi kunde få hjälp med regler och organisation, och det visade sig att det amerikanska IAC var bäst.

Lars-Göran blev 1981 Sveriges representant inom FAI:s konstflygkommission CIVA (Commission Internationale de Voltige Aérienne), och blev så småningom ordförande för CIVA där han idag är hedersordförande. Han har också suttit med i styrelserna för Konstflygförbundet och FSF sedan 90-talets början och jobbat som tävlingsledare, domare och jurymedlem vid ett antal tävlingar.

– Jag var bland annat tävlingsledare vid de första svenska EM-tävlingarna i konstflyg som hölls i Karlsborg 2003 och även vid VM-tävlingarna på Ljungbyhed året därefter.

Vid Flygsportförbundets årsmöte i mars lämnade han sin plats i styrelsen.

Hur mycket tid har du lagt på konstflyget?

– Det går inte att räkna. Men det har varit väldigt mycket.

Lars-Göran har sedan några år släppt certet och slutat flyga aktivt.

– Det har varit svårt, men nu är det det hög tid att ägna sig åt frun, barnen och framförallt barnbarnen. Jag vill lära dem tälja med kniv, skjuta med pilbåge och visa dem stjärnhimlen, säger den astronomiskt intresserade Lars-Göran.

Vad tror du om framtiden för konstflyget?

– Ett modernt konstflygplan kostar flera miljoner och det är svårt att få in pengar för att hålla internationell tävlingsnivå. Därför har vi skapat mellankategorier med lättare program som inte kräver så avancerade och motorstarka flygplan.

– Dessutom tror jag att på sikt så kommer det att finnas stora möjligheter att använda miljövänliga elflygplan för avancerad flygning. Man måste bara fortsätta utveckla batteritekniken.

Vad betyder medaljen för dig?

– Det är fantastiskt trevligt att få en sådan utmärkelse. Tidigare har jag fått medaljer från FAI, men nu får jag en svensk medalj.

– Men det roliga är ändå att kunna hjälpa unga. Med ett halvt sekels erfarenhet tycker jag att jag har lite att erbjuda. Man måste vara ödmjuk och hjälpa den nya generationen, säger Lars-Göran Arvidsson.

Fakta:

Namn: Lars-Göran Arvidsson

Bor: Halmstad

Ålder:72 (2021)

Familj: Fru och tre barn samt sju barnbarn.

Började flyga: 1967 på hösten.

Antal timmar: 2 000

Tidigare sysselsättning:Har jobbat med IT-frågor och med konstflyg internationellt inom FAI.

Text: Janne Andersson