Ett ord som faktiskt kan rädda vår idrott: Tack.

Det krävs tusentals timmar på marken för att vi ska kunna vistas i luften. Vi vet alla hur det är – de där tidiga morgnarna på fältet, de sena kvällarna med pappersarbete och alla de beslut som fattas för att säkerheten ska vara på topp. Allt vilar på axlarna av de ideella ledarna i våra klubbar. Det är ett arbete som ofta sker i det tysta, men sanningen är enkel: utan dem stannar vi på marken.

Under det senaste decenniet har vi sett en trend som vi måste ta på allvar. Flygsportens siffror för inte minst barn- och ungdomsverksamhet (LOK-stöd) sjunker, vilket i förlängningen betyder färre flygtimmar och färre utbildningar. Men bakom statistiken finns en viktigare sanning som forskningen nyligen satte fingret på: vi håller på att tömma våra ledares energidepåer.

”Många bidrar, men få orkar bära”
Det finns en färsk forskningsrapport från Marie Cederschiöld högskola med den talande titeln ”Många bidrar, få orkar bära”. Den beskriver en verklighet som många av oss nog känner igen. Allt färre personer drar ett allt tyngre lass. Rapporten visar tydligt att när uppskattningen uteblir, så brister det vi kallar för det ”psykologiska kontraktet”. Viljan att engagera sig försvinner helt enkelt när man känner att ens insats inte spelar någon roll för gruppen.

Vad säger egentligen idrottspsykologin?
Om vi tittar på modern idrottspsykologi (så kallad Self-Determination Theory) så är bekräftelse inte bara "trevligt" – det är ett fundamentalt behov. För en ledare som ger av sin fritid är tacksamhet den enda faktiska lönen. Det är sällan själva arbetsbördan som gör att folk väljer att sluta, utan känslan av att vara osynlig. Ett uteblivet tack dränerar drivkraften snabbare än något annat.

Kampanjen ”Tack” – för att vi ska fortsätta flyga
Därför lanserar vi nu kampanjen ”Tack”. Vi vill förändra kulturen, från att ta varandra för givna till att faktiskt börja se allt det där ”osynliga” arbetet som görs varje dag:

• Tack till dig som alltid är först på plats och förbereder.
• Tack till dig som sitter kvar med klubbens administration när vi andra åkt hem.
• Tack till dig som tålmodigt instruerar nästa generation piloter.

Genom att bli bättre på att se och bekräfta varandra stärker vi det kitt som håller ihop våra klubbar. Det är så vi ser till att fler orkar bära, att fler vill bidra och att flygsporten i Sverige kan växa igen.

Hur blir vi bättre på det här? Tre enkla tips:

1. Var specifik. Skippa det generella tacket. Säg istället: "Tack för att du fixade fikat, det gjorde genomgången så mycket lättare." Det visar att du faktiskt sett vad personen gjort.
2. Tacka för det "osynliga". Vi glömmer ofta bort kassören eller flygmekanikern. Skicka ett sms och berätta att du vet hur viktiga de är för att vi ska kunna lyfta.
3. Gör det nu. Vänta inte till årsmötet. Ett tack vid debriefingen eller på väg från fältet är det som ger mest energi.

Vår idrott börjar med ett engagemang – och det engagemanget lever på uppskattning.

Vem vill du säga tack till idag?