Gå till innehåll
Svenska Skärmflygförbundet
Svenska Skärmflygförbundet
En bild

Om skärmflyg

Skärmflygning är en sport som passar de flesta. Den ser mer våghalsig ut än vad den är. Med normal fysik, genomgången teoretisk och praktisk utbildning, stöttande och engagerade flygkompisar och ett gott omdöme är det en både rolig och säker sport.

Hur det började

Sporten kom igång i mitten av sjuttiotalet. De allra första pionjärerna var fallskärmshoppare som prövade att starta med styrbara fallskärmar från en bergssluttning i franska skidorten Chamonix, istället för att hoppa från ett flygplan. Snart började det utvecklas speciella flygskärmar som enbart var avsedda för att startas från marken, inte genom hopp från flygplan eller utför stupkanter. De rena flygskärmarna gjordes med större vingspann och i tunnare, helt tät duk.

Sedan dess har fallskärmar och flygskärmar utvecklats helt olika såväl i design och form som i prestanda. Fallskärmarna har utvecklats mot att bli allt mindre i storlek eftersom de prioriterar packvolym och fart. Flygskärmarna görs däremot med allt större vingspann och allt mer avancerad och effektiv vingprofil. Idag fungerar det inte att hoppa från ett flygplan med en modern flygskärm - skärmen skulle slitas sönder. Speciella motorskärmar har också utvecklats i takt med att motordriven skärmflygning, paramotor, har blivit ett alternativ för intresserade naturälskande skärmflygare.

Skärmflygning idag

Skärmar av idag har ofta vingspann på 10–13 meter, vingyta på 25–30 kvadratmeter (beroende bl a på pilotens vikt). Flygskärmarna har i allmänhet ett glidtal på uppemot 1:8, de glider med andra ord åtta meter framåt för varje meter de sjunker. Glidtalet kan variera beroende på bl.a. pilotens vikt och andra faktorer. Flygskärmar kan flyga i mellan 20 och 50 km/h.

Flygskärmar är mycket manöverbara och kan svänga mycket snävt och med stor precision. Många skärmar passar även för flygning med paramotor.

Flygskärmarnas prestanda är idag sådana att det går att flyga längre distanser och stanna i luften i åtskilliga timmar. Världsrekorden i distansflygning är drygt 60 mil och rekordet för tid i luften är över elva timmar. Den största höjdvinst som gjorts är ca 4 500 m.

De svenska rekorden är bland andra:

Hur det går till

Det finns tre olika metoder att starta:

  • Start från berg eller bergssluttningar (skidbackar är idealiska).
  • Start genom vinsch på platta, öppna fält.
  • Start med motor/paramotor på platt, öppet fält.

Sverige är ett förhållandevis platt land med få höga och etablerade berg att starta ifrån. Att starta med vinschning (också kallat bogsering) är ett alternativ och vanlig metod för att komma upp i luften och flyga. Vinschning lämpar sig dessutom bra för utbildning eftersom det oftast går att vinscha i olika vind- och startriktningar. Startplatser på berg är däremot mera vindriktningsberoende.

Innan en start förbereder piloten flyget genom att först inspektera startområdet och de aktuella vind- och väderförhållandena, på plats. Sedan packar piloten upp utrustningen, lägger ut och går igenom skärmflygutrustningen och kopplar därefter i sig i selen/utrustningen.

Vid en start, drar alltid piloten upp skärmen i luften först och ser till att ha kontroll på skärmen. Sedan startar hon eller han genom att vända om i flygriktningen och ta fart med några steg framåt. I idealisk vind behövs oftast bara några få korta steg innan man är uppe i luften. I lätt eller ingen vind startar man i framåt läge genom att springa igång skärmen med en rusning framåt. Det går alltså inte att starta genom att hoppa ut från ett stup och låta skärmen vecklas ut i fallet.

Flygskärmar är enkla att styra och manövrera. Konstruktionen är mycket stabil. Skärmen strävar genom sin form och konstruktion alltid efter att flyga rakt fram med piloten mitt under.

Att landa är enkelt och odramatiskt. Landningstekniken är i stort sett densamma oavsett typ av flygning. En väl genomförd landning är ungefär som att kliva mjukt ner från en stol, och ta några steg framåt. Landningsprinciperna lär man sig grundligt vid utbildning. Vid landning styr man in mot landningen, flyger mot vinden, kliver mjukt ur selen till hängande position och cirka två meter ovanför marken bromsar man skärmen kraftigt så den "stegrar sig" (stallar). Skärmen stannar då upp och det är bara att sätta ned fötterna i marken och ta några steg framåt.

Upplevelsen växer med tiden

För den som är ny i sporten och just börjat flyga är det en enorm känsla bara att starta från ett berg som till exempel Åreskutan, styra ut och flyga över Åre och sedan landa efter tio till femton minuter i luften. Känslan av att befinna sig ’sittande’ fritt i luften, i den makalösa höjden, är en otrolig upplevelse. Den positiva känslan och lyckorusen låter inte vänta på sig i början - ibland kommer de under flyget och ibland efter att man landat.

Allt eftersom man gör fler och fler flyg, och blir mer och mer erfaren går det också att flyga både länge och långt. För att uppå det och kunna flyga högre uppåt gäller det att hitta luft som stiger fortare än vad skärmen sjunker. Det finns i stort sett två källor till stigande luft: hangvind och termik.

Hangvind innebär att luften på grund av vinden tvingas uppför en sluttning. Den här uppåtriktade, jämnt tillströmmande vinden kan piloter nyttja för att bibehålla sin höjd i timme efter timme. Det här är det lättaste sättet att förlänga sitt flyg. Bra hangställen finns t ex längs Sveriges väst- och sydkust. Sanddynerna längs Danmarks kust är också idealiska. I norra Sverige finns också berg som erbjuder fina hangmöjligheter, till exempel Kittelfjäll och Dundret i Gällivare.

Termik innebär att uppvärmd luft som befunnit sig vid marken, via solinstrålning och ökad värme, stiger till väders likt stora droppformade såpbubblor, nästan som osynliga jättestora varmluftsballonger. Solen värmer marken som gör att luftmassorna närmast marken värms upp. Med ganska jämna mellanrum "släpper" uppvärmd luft från marken och stiger till väders likt gigantiska blåsor. Att flyga termik innebär att hitta såna här "blåsor" och lifta med dem uppåt. Det är sådana här blåsor som vackra sommardagar bildar de stora bulliga cumulusmolnen. Cumulusmoln är (ett antal) termikblåsor som stigit så högt att de nått de kyligare lagren av atmosfären, där uppe kondenserar vattnet i luften och bildar synliga moln.

Med hjälp av termik kan en skicklig pilot vinna avsevärd flyghöjd, flyga iväg, hitta ny termik, vinna ny höjd och på så sätt förflytta sig långa sträckor. Detta kallas distansflygning ('cross country'-flygning). Skärmflygare blir allt duktigare på distansflygning allt eftersom den egna erfarenheten ökar, men distansflygning är också beroende av vind, väder och markens topografiska utseende.

Alla backglidningar, flyg och markhanteringsövningar dokumenteras i särskild loggbok.

Hur vet man hur vinden blåser

Genom att sätta upp vimplar, vindstrutar eller andra typer av band på och omkring starter och landningar kan man snabbt bilda sig en uppfattning om vindriktningen. Ju fler vindvimplar man placerar ut, på strategiska ställen, får man en ganska bra bild om hur vinden uppför sig, det vill säga om hur detr kommer att blåsa i luften om man startar.
Det finns även adra 'tecken' i omgivningen att titta på för att skaffa sig kunskap om den aktuella vinden. Det är via genom att titta på flaggor/vimplar, uthängd tvätt, rök från skorstenar, hur sädesfält rör sig, hur löven i träd rör sig samt hur molnen och framför allt molnens skugga på marken rör sig. Ju längre tid man flygit, deso bättre blir man på att tolka och förstå olika vindar och vindfenomen och vad som gäller just på en specifik start. De teoretiska avsnitten om meteorologi blir också alltmer avancerade med stigande kompetensnivå.

En sport för alla

Skärmflygning är en åretruntsport för alla. I Sverige finns licensierade piloter i alla åldrar - från 15 år upp till över sjuttio år. För att påbörja grundutbildning ska du ha fyllt 15 år och för att få kompetensbevis ska du ha fyllt 16 år.

Det är givetvis en fördel att vara fysiskt välmående, men att utöva skärmflygning kräver inte fysisk toppform. Personlig lämplighet, säkerhetstänkande, tålamod, koncentrationsförmåga och en bara kunskapsbas är de viktigaste faktorer för att du ska bli en bra pilot och utvecklas i din flygning.

En del flyger för att få den positiva känslan och upplevelsen som skärmflygning innebär. Andra strävar efter att avancera och bli tävlingspiloter. Det viktigaste är att var och en flyger så som hon eller han trivs bäst med.

Utbildningssystemet

I takt med ett ökat säkerhetstänkande och krav från Transportstyrelsen har utbildningssystemet för skärmflygning blivit alltmer reglerat. Systemet syftar till att du i din egen takt och utifrån din egen ambition ska lära dig flyga och mogna mentalt som pilot; att du successivt ska lära dig tolka och förstå hur olika väder- och vindförhållanden påverkar flygningen. Din flygning ska vara och kännas trygg och säker. Att som nybörjare ge sig ut och flyga i för svåra vind- och väderförhållanden, som även för en van och erfaren pilot är kluriga att behärska, ger ofta negativa upplevelser som kan hämma den egna flygutvecklingen.

Därför sker utbildningen i ett antal steg, med behörigheter och licensgrader, i successivt ökande nivåer.

Student (kallas ofta "elevlicens")

Den lägsta/första behörigheten är en slags "Learner's licence" som ger dig kunskap att självständigt flyga i småbackar. Detta är en bra nivå om man vill känna på vad sporten innebär samtidigt som man lär sig viktiga baskunskaper om skärmflygning – start- och landningsteknik, skärmhantering och framför allt säkerhet att hantera utrustningen. Allt fler börjar med att ta studentbehörighet för att sedan gå vidare till att skärmflyga med eller utan motor.

Steget efter student är att ta behörighet i

  • Berg
  • Hang
  • Bogsering (start med dragfordon eller vinsch)

Som student förväntas du inte kunna bedöma flygställen och väderförhållanden på egen hand. Därför ska dina höjdflyg ske i sällskap av erfaren pilot.

Pilot 1 (P1)

Efter minst 30 genomförda flyg från berg, genom vinsch eller på hang och bedömd lämplighet kan du gå vidare till nästa kompetensnivå som är Pilot 1. Då får du flyga på egen hand. Du behöver minst en av behörigheterna Berg, Hang, Bogsering för att gå P1-kurs.

Paramotor 1 (PM1)

Paramotor är ännu så länge ett parallellspår. PM1 innebär att du får starta och landa självständigt och genomföra platsbunden flygning.
Efter 10 timmar platsbunden flygning kan du även flyga distans.

Pilot 2 (P2)

Nästa nivå för friflygpiloten (allts utan motor) är Pilot 2. Kraven för att bli P2 är att du först bedömas som lämplig för nivån. Som P2 får du starta självständigt i såväl Sverige som utomlands.

Med P2-licens och viss flygtid kan du ta ytterligare behörigheter som till exempel tävling och tandem.

Paramotor 2 (PM2)

För att avancera och ta Paramotor 2-licens ska du ha haft PM1 i minst 12 månader, ha en flygtid med motor om minst 50 timmar och 50 starter, enligt loggbok. Utfört minst en egenbesiktning av ditt motoraggregat som också bokförts i loggboken.

Som PM2 får du flyga distans, men du får inte flyga i kraftiga termiska förhållanden eller med passagerare.

Som PM2 kan du ansöka om och utbilda dig till handledare och utbildningsassistent.

Om du har P2 och PM1 kan du, när du har en flygtid med paramotor om 50 timmar och 50 starter samt utfört minst en egenbesiktning av motoraggregat, enligt loggbok, skicka in kopia på aktuella loggboksuppgifter till SSFF: s kansli och därmed uppgradera din licens från PM1 till PM2, men det gäller bara om du är P2.

Mer finns att läsa i ”Dokumentarkiv - Regelverk - Kap. 04 Utbildning”.

Skärmflygning är härligt - pröva du också!

Om du vill veta mer - om hur du går tillväga för att påbörja en kurs, om vilken utrustnung du behöver, om du vill komma i kontakt med skärmflygare för att få vara med och se hur skärmflygning/paramotorflygning går till eller om du direkt vill kontakta en skärmflygskola/instruktör kan du kontakta en klubb eller en instruktör.

Innan man påbörjar en utbildning, oavsett om det är skärmflyg med eller utan motor, måste man lösa ett TakeOffKit via SSFF. Avgiften som man betalar in till förbundet innebär att man är personligt försäkrad under utbildningen.

Publicerad: 2023-04-26

Senast uppdaterad: 2024-06-25

Författare: Yaacov Neselrot

Postadress

Svenska Skärmflygförbundet
Box 145
561 22 Huskvarna

Besöksadress


Kontakta oss

+46 8 234 123
kansli@paragliding.se