Möt SSFFs nye ordförande

Helt okänd för de flesta skärmflygare klev han in och tog på sig uppdraget som ordförande för Skärmflygförbundet. Vem är Håkan Schwartz, vad kan han och vad vill han? Tidigare riksinstruktören Björn Hårdstedt får en pratstund med nye förbundsordföranden som berättar om sin bakgrund och sina tankar om flygning och uppdraget.

I ett litet förbund som Skärmflygförbundet (SSFF) är utbudet av lämpliga och villiga ledare inte jättestort. Valberedningen, som består av de tre klubbar som utsetts på föregående årsmöte, har inte alltid ett lätt jobb. Valberedningsarbete handlar ju om mer än att hitta någon som ”ställer upp”. Valberedningen ska föreslå personer som både har lämpliga kunskaper och erfarenheter, och dessutom verkligen vill.

Dessutom kompliceras bilden i SSFF:s fall av att förbundet nästan till hundra procent bygger på ideellt arbete. SSFF har en kanslist, men dennes uppdrag är begränsat. När det händer oplanerade saker som stressar förbundet är risken stor att de ideella krafterna slits utöver vad som är rimligt. Så har det varit under olycksdrabbade år, och 2022 var just ett sådant. Det svåra och oavlönade arbetet med att hantera och utreda flera svåra olyckor var huvudskälet till att både ordföranden och tekniske chefen hoppade av efter bara ett år på sina poster.

SSFF har en historia av att hämta ordföranden ur den egna styrelsen. Och när det har varit svårt att hitta någon har ”Svarte Petter” hamnat i knäet på Sune Cullberg som tagit uppdraget utan att egentligen trakta efter det. I fjol hämtades för första gången ordföranden helt utifrån. Victoria Barrsäter blev mycket uppskattad som ledare, men hon kände att det kombinerade uppdraget som styrelseordförande och verksamhetschef i längden inte att gick att kombinera med hennes liv i övrigt. Särskilt inte ett annus horribilis som 2022 med ett antal svåra olyckor som krävde en ideell och obetald arbetsdag i veckan.

En Schwartz i rockärmen

Men valberedningens ordförande Lars Hedström hade ett ess i rockärmen. Från ingenstans, eller rättare sagt Östersund, drog han fram namnet Håkan Schwartz. Nybliven skärmflygare och okänd för de flesta, men med meriter som redan vid en första titt var imponerande. Vem är han?

Vi träffas en dag i maj på Hemvärnets Stridsskola söder om Stockholm. Platsen är väl bekant för Håkan som är utbildningsofficer inom Hemvärnet och denna gång rest ned från Östersund för att studera tekniska system. På den inledande frågan om vad han vill med sitt uppdrag som SSFF:s ordförande får vi ett rakt och överraskande svar:

– Jag vill lägga fyra år på det här. Det första året ska jag lära mig hur Skärmflygförbundet fungerar och förstå vad som behöver göras. Sedan kommer två år då jag vill leda ett förbund som åstadkommer de önskade förändringarna. Och det sista året ägnas åt en snygg avlämning till nästa ordförande.

I ett förbund där planeringshorisonten sällan legat längre bort än nästa årsmöte är Håkans vision inspirerande. Var hämtar han sin motivation?

– Jag har hållit på med fallskärmshoppning i många år, och tävlat både för civila och militära landslagen. Under en period var jag förbundskursledare i Svenska Fallskärmsförbundet, och det har givit mig en bra förståelse för hur man kan jobba med utbildning och träning inom flygsport. Inom hoppningen har det gjorts mycket för att modernisera utbildningen, och jag tror en del av de erfarenheterna kan komma till nytta inom skärmflygning.

Intresset för skärmflygning har en rolig bakgrund. Håkan och hans partner Malin vandrar mycket i Jämtlandsfjällen, och en gång på Åreskutan när det var många skärmflygare i luften frågade Malin om Håkan ville prova att flyga ned från berget. Håkan var skeptisk och det blev inget tandemflyg. Men konversationen slutade inte bättre än att nästa gång paret var i Åre, i augusti 2022, överraskade Håkan Malin med att ha anmält bägge till en grundkurs i skärmflygning. Sedan var de fast.

Många sportiga intressen

Så det är en färsk skärmflygare vi fått som förbundsordförande. Meriter i övrigt saknas verkligen inte. Utöver arbete med utbildning inom fallskärm och yrkesmässigt inom Försvarsmakten, har Håkan också erfarenhet som rektor inom grundskola, både kommunala och friskolor. Och sportiga intressen finns också i mängd. När vi talas vid i slutet av juni ska Håkan iväg på en tävling i cykelenduro, och skytte finns också på listan över aktiviteter.

Men aha, tänker kanske någon. Här kommer någon från fallskärmshoppningen och vill införa en massa regler, som att vi ska besiktiga utrustning och annat krångligt. Skärmflygningen har ju lyckats hålla sig ”under radarn” och sköter sig i stora drag själva genom sin delegation från Transortstyrelsen. Dessutom förekommer knappast olyckor som beror på havererad utrustning. Vad säger Håkan?

– Jag vill att vi ska flyga mer och göra oss illa mindre. Ett exempel på hur man kan komma åt det där är att jobba mer med ”drill”, alltså att vi piloter tränar upprepat på de grundläggande handgreppen. Då kan man undvika olyckor som beror på schabbel och tunnelseende vid start och landning.

Håkan pratar om ”elasticitet” i regelverket, och att ett strikt regelsystem inte kan förväntas fungera för alla. Någon tro på att hårdare regler medför säkrare flygning kan man inte skönja.

– Hårdare regler är inget vi vill ha. Men kanske skulle vi kunna styra upp utbildningen. Den bör ha en garanterad lägsta nivå överallt. Det här ska vi prata om på instruktörsseminariet i höst som nu åter blir två dagar fysiskt möte. Det är också viktigt att förbundets kommittéer får tydliga uppdrag inom sina respektive verksamhetsområden.

Inom hoppningen är det en naturlig utveckling som aktiv att man går mot att bli instruktör. Det finns inom Fallskärmsförbundet nästan lika många instruktörsutbildare som skärmflyg har instruktörer. Håkan blev förvånad när han insåg hur lång tid det tar att bli instruktör inom skärmflyg, och man anar möjliga initiativ från honom här.

– Sedan tror jag vi skulle försöka hitta bra sätt att träna för svåra situationer. Det är viktigt att kunna behålla förmågan att fatta beslut och fortsätta flyga i lägen när man måste välja mellan alternativ som alla är dåliga.

Vi har ett långt samtal om hur säkerhetsarbetet inom skärmflyg har utvecklats genom åren. Jag påpekar att det numera inte är så vanligt med olyckor vid organiserade klubbaktiviteter, utan de flesta tråkigheter händer när piloter är ute på egen hand.

– Visst, och här känner jag från hoppningen väl till värdet av sammanhållningen inom en klubb. Av vad jag sett hittills under min relativt korta tid som skärmflygare är att jag skulle vilja utveckla en kultur där vi hjälps åt mer. Där vi kollar varandras utrustning, där vi coachar varandra både peppande och återhållande utifrån läget. Allt för att tillsammans få till bättre och säkrare flygning för alla.

Text: Björn Hårdstedt