I denna form av modellflyg flygs modellerna i en cirkel och styrs av en pilot i centrum. Denne håller ett handtag som är kopplat till två tunna stållinor.

Linorna går in i flygplanets inre vingspets och är anslutna till en mekanism som överför rörelserna i linorna till planets höjdroder. Piloten får vrida sig runt i takt med planet. (Men yr blir man bara de första flygningarna.) Kombinationen av linlängd och flygfart är sådan att linorna hålls sträckta med en kraft som är flera gånger modellens tyngd. Det går alltså till och med att göra manövrer rakt ovanför huvudet. Sedan introduktionen i tidigt fyrtiotal har linflyget utvecklats till en tävlingssport på hög nivå.

Det finns fyra olika typer av tävlingsformer för linflygplan: Speed, Stunt, Team Racing och Combat.

Det finns också Linstyrt skalaflyg och Carrier (hangarfartyg), men dessa former har i stort sett inga utövare i Sverige.

Linflyg

F2A: Linstyrda modellplan för hastighetsflygning. Med kolvmotor, det vill säga
diesel-, glödstifts-, eller tändstiftsmotor. Modellen skall starta från marken. VM-klass.

F2B: Linstyrda modeller för konstflygning efter fastställt manöverprogram.
Med kolvmotor, det vill säga diesel-, glödstifts-, eller tändstiftsmotor. Modellen skall
starta från marken. VM-klass.

F2C: Linstyrda modeller för ”Team-racing”, lagtävling pilot & mekaniker över 10km
(final 20km). Mellanlandning för tankning krävs. Med kolvmotor, det vill säga diesel-,
glödstifts-, eller tändstiftsmotor. VM-klass.

F2D: Linstyrda modeller för ”combat” – luftstrid med serpentin som skall klippas av motståndaren. Poäng ges för klipp och tid i luften. Med kolvmotor, det vill säga diesel-,
glödstifts-, eller tändstiftsmotor. VM-klass.

F2E: Linstyrda modeller för ”combat” – luftstrid med serpentin som skall klippas
av motståndaren. Poäng ges för klipp och tid i luften. Med dieselmotor.

F2F: Linstyrda modeller för ”Team-racing”, lagtävling pilot & mekaniker, profilmodeller med dieselmotor.

F2G: Elektriska speedmodeller.