SWEA-projektet – största förändringen av luftrummet sedan 90-talet

SWEA-projektet handlar om den största förändringen av luftrummet i mellansverige sedan sent 90-tal. Det har funnits goda möjligheter till insyn, men har det även funnits möjlighet att samråda och påverka? 20 maj hölls ett av de sista mötena med brukarna, och Flygsport var väl representerad.

Det har länge funnits ett behov av att modernisera in och ut-flygningsprocedurerna i Stockholm TMA. Målbilden har varit att minska komplexiteten för både flygledare och brukare, samt skapa kortare flygvägar som också är mer förutsägbara, och därmed öka kostnadseffektiviteten. Under arbetets gång har Swedavia och LFV etablerat en rad designprinciper, varav en är att öka Försvarsmaktens tillgång till övningsområden. En annan uttalad designprincip är att öka tillgängligheten för allmänflyget. Optimisterna i oss tolkar detta som ett utfall av vårt idoga arbete under årens lopp.

Swedavia inledde 2017 ett projekt som kallades SAARP. Akronymen stod för Stockholm Arlanda Airspace Redesign Program. Det ersattes senare av det nya Sweden Airspace Project (SWEA) och fick ett utvidgat uppdrag. Nu har det i huvudsak gällt att hitta nya ut- och inpasseringspunkter till Stockholm TMA för att få bort krångliga ”korsningar” och skapa raka konsekventa flygvägar. Förändringarna kommer att påverka även Göteborg och Visby TMA.

Under SAARP/SWEA-projektens gång har en rad samrådsmöten ägt rum. Några ute på Arlanda ATCC, under pandemin förstås på videolänk, och denna gång träffades vi i Swedavia-huset på Arlanda. I lejonets kula, skulle man kunna säga. Mötena har varit viktiga eftersom det inte publicerats särskilt mycket, ja nästan inget alls, om arbetet i SWEA. Därav också denna artikel.

Närvarande på plats förutom SWEA-projektets ledningsgrupp var var Björn H från Svealands Flygsportförbund, Mikael E från segelflygets luftrumsgrupp, Pelle S från fallskärmsklubbarna i regionen och Tomas H från skärmflygets luftrumsgrupp. På distans deltog Flygsports GS Kjell F och Patrik Ö från Flygsports politiska arbetsgrupp.

Som alltid när det gäller luftrumsförändringar har det funnits en oro inom flygsport för att det här ska leda till nya begränsningar, trots målbilden ”ökad tillgänglighet”. Vi är luttrade av hur till exempel nya inflygningsprocedurer som kanske används bara nån gång om året använts som skäl att utvidga kontrollerad luft på ett sätt som varit till skada för flygsport.

Oron som vi bar på vägen dit kom huvudsak kommit på skam. Deras arbetsmaterial ser inte alls dumt ut. Det man framför allt gör är att skilja på in- och utflygning (till/från ARN). Som det är nu korsas vägarna på flera ställen vilket skapar oönskad komplexitet. Förändringen, som är tänkt att träda i kraft i november 2026, innebär att det blir fyra inpasseringspunkter till Arlanda varav tre är nya, och nio utpasseringspunkter varav sju nya.

I något fall, det gäller främst luften över Västerås, finns ett läge på en inflygningspunkts lokalisering som bedöms olycklig av lokala flygsportföreträdarna, och här kommer det att ske en fortsatt dialog med SWEA. I övrigt kunde vi konstatera att arbetsutkastet som vi fick titta på i stort ser positivt ut för vår del. Dock återstår en mycket arbete innan det färdiga utformningen är klar.

Undersidorna på TMA:s olika delar kommer förändras upp och ned, men flygsportsektorerna ser i stort ut att bli oförändrade. På fotot är segelflygets Mikael Engström framme vid storbildskärmen med stort intresse för skisserna på TMA:ernas undersidor.

En elefant i rummet var Flygvapnet, vars övningar kan släcka stora arealer under lång tid. Där är SWEA inte rätt forum, utan det kommer krävas en dialog direkt med Flygvapnets flygstab.

Vi lämnade Swedavia-huset lättade och med en känsla av att SWEA-projektets medarbetare gjort ett bra jobb.