Sture Högosta

Bakom varje framgångsrik idrottsförening finns en engagerad kassör. Sanning eller inte, det är i alla fall verkligheten för Västerdalarnas flygklubb. I 26 år har Sture Högosta varit ansvarig för klubbens ekonomi och hans administrativa roll har varit ovärderlig för alla övriga medlemmar.

Sture Högosta har nu tilldelats Svenska Flygsportförbundets förtjänstmedalj i guld nummer 101. Han får utmärkelsen för sin långa och trogna tjänst i klubben. En nyhet som kom som en stor överraskning för huvudpersonen själv.
– När de ringde var min första reaktion; varför får jag det här? Jag trodde inte att det var sant.

Förtjänstmedaljen tilldelas personer som utfört förtjänstfullt arbete till gagn för flygsporten - oavsett om det sker i luften eller på marken.

– Med den beskrivningen kände jag väl att jag kanske gjort någonting bra, konstaterar Sture. Det är kul att administrativt slit också kan uppskattas. Vår förening har blivit större och större och det är många timmar som faktiskt går åt att vara kassör.

Hur många timmar i veckan lägger du ner på föreningen?
– Frågar du min fru kommer svaret vara att jag inte gör någonting annat, säger Sture och skrattar varmt. Men man kan väl säga att det minst är en kvarts heltidstjänst skulle jag säga. Runt 500 timmar om året minst, men det är säkert mer.

Sture definierar inte sig själv som en storflygare. Däremot har han haft flygcertifikat i närmare 60 år och tar gärna chansen att lyfta från marken när han får chansen.
– Det är skönt att komma upp och blicka ut över molnen. Det är något som jag njuter av. Men den stora anledningen till att man fortsatt som kassör i alla år är att man främst känner otroligt mycket för den här klubben.

Vad har Västerdalarnas Flygklubb betytt för dig personligen?
– Framförallt är det alla vänner som finns i klubben. Jag är uppväxt i Dala-Järna, men idag bor jag i Falun. Jag har sålt av föräldrahemmet så klubbstugan är det jag har kvar i orten, det är det som är mitt andra hem. Jag åker ofta upp med min husbil för att träffa alla gamla kompisar i området.

Han kommer in på Flygfesten, norra Europas största flygshow, som anordnas av föreningen var tredje år. Det framgångsrika arrangemanget är en stor anledning till att alla eldsjälar hänger kvar i föreningen.
– Vi får mycket beröm för Flygfesten och allt runt omkring fungerar väldigt bra. Vi är ett härligt gäng som håller på att arbeta med det där. När det väl är Flygfest, då kommer alla gamla kompisar till orten och arbetar.

Det är nog få som vill missa den festen.
– Ja, så är det, säger Sture med ett leende. För något år sedan ringde en gammal skolkamrat till mig och frågade; om jag går med i flygklubben, får jag jobba med Flygfesten då? Många event har problem att locka till sig funktionärer, men här är det nästan tvärtom.

I sin administrativa roll ser Sture till att hålla full koll på alla siffror, uppbokningar och tillstånd inför eventet. Men vart tredje år är det ett orosmoment han inte kan påverka: vädret.
– Jag minns ett år när det bara regnade och regnade. På onsdagen, två dagar före Flygfesten, var det flera decimeter vatten på campingen. Det var en sjö. Sedan slutade det regna och det blev sol i tre dagar och allt vatten torkade upp. På söndagen när alla skulle hem så regnade det lika mycket igen.

Sture tackar högre makter för att vädret alltid har varit på arrangörens sida.
– Jag brukar skämta och säga att jag blir religiös var tredje år. Innan Gud planerar vädret så ringer han mig och frågar när vi ska hålla Flygfesten.

Vad är ditt bästa minne från tiden du arbetat inom Västerdalarnas Flygklubb?
– Det måste vara när Red Arrows kom till Flygfesten, det var helt sagolikt!

År 2000 slog arrangören på den stora trumman och lockade över Red Arrows, de brittiska flygvapnets egna uppvisningsteam, till Flygfesten. Sture blir uppspelt när han minns tillbaka på den häftiga showen.
– Det var ett perfekt väder med blå himmel och fina bomullstussar till moln, det bästa vädret för att få den ultimata hastighetsupplevelsen. Det var helt otroligt. Sedan kom de här piloterna och släppte ut rök i fyra olika färger, magiskt! Det är något jag aldrig kommer att glömma.