I huvudet på en PWC pilot

14th Paragliding World Cup Superfinal 2024 Colombia, Roldanillo

Är du sugen på att börja tävla? Du kanske bara gillar flyga XC då och då? Läs Dan Girdeas referat från PWC Superfinal som pågår mellan 4 och 15 februari 2025, och få tips och tricks som kan hjälpa dig att bli en bätre tävlingspilot.

PWC Superfinal tävlingen i Colombia pågår just nu. Dan kommer med sina inlägg varje dag efter att dagens task är avgjort. Besök sidan här dagligen för att läsa Dans kommentarer.

Bilder och text: Dan Girdea

Task 2.

Tungt att börja med en discard-dag, när strategin var att flyga konservativt och komma i mål varje dag.

Det är svårt att ta snabba beslut i stunden, att lyssna på magkänslan, eller följa med de andra. Efter första TP låg vi i en 0.5 blåsa, men alla andra valde att fortsätta. Framför oss hade vi ett parti i skugga, så magkänslan sa "ta det lugnt", men å andra sidan, det har fungerat förr i skugga. Så jag och några andra som släpade lite valde att följa efter. Vi hade gott om piloter framför oss som skulle visa nästa blåsa, dock låg vi 50-100m under.

Väl framme vid nästa lyftområde, visade det sig att de 50-100m avgjorde vem som kom upp och vilka som landade. Under oss fanns ett stort svart fält, som borde ha släppt något. Men när vi landade där visade det sig vara väldigt blött och lerigt. Det förklarade nog varför fältet inte fungerade.

Men nu i efterhand var det lite tur i oturen att landa tidigt. De som kom fram till mål flög i regn, och vissa kunde inte flyga i mål på grund av regnet. När skärmen och linorna en gång varit blöta, är de inte nya längre, och det påverkar prestandan.

Tufft att börja i uppförsbacke resultatmässigt. Det enda man kan göra är att ta med sig misstagen och sedan blicka framåt. Det är lättare att prestera bättre kommande dagar med ett optimistiskt mindset. Ny dag imorgon!

Kvällens underhållning blir pilot-chatten på Telegram. Det är en del som är förbannade för att tasken inte stoppades en halvtimme i förväg. En topp-pilot skrev också Level 3 i chatten medan han flög, och sen fortsatte han flyga i mål, sportsligt

Task 3.

Efter gårdagens tidiga landning, blev man livrädd för skugga. När vi skulle in i ett område med skugga idag, avvaktade jag och låg kvar i en lagom svag blåsa. Där tappade jag lead gaggle och lyckades inte komma ikapp senare.

Om man ligger 2-3km bakom lead gaggle, och vill komma ikapp, behöver man stanna i blåsor med högre m/s snitt än de hade. Ett tag trodde jag att jag kom närmare för varje blåsa, men dagen visade sig vara bättre än jag trodde, och de lyckades snitta lite bättre stig varje gång.

Det regnade och blixtrade en del igår, tänkte inte att termiken skulle vara så stark, speciellt i skuggiga områden. Det är risken med att lita för mycket på egen prognos. Det lönar sig mer att försöka göra en bedömning av förhållandet endast utifrån observationer under dagen och inte utifrån gårdagen. Varje dag är en ny dag, allt kan hända.

Under tiden som piloterna startade idag, kallade MD på radion på en pilot som nyligen startade: "you forgot your tracker, you should top land". Curling deluxe. Dock brukar de piloter som flyger submarine-selet har radion i bakfickan eller avstängd. De tycker det är bökigt att hitta en bra plats. Tror inte det blev någon top landning

Vad gör man under vilodagen? Det är lite olika, vissa sportar, andra hänger vid poolen. För de som flög i regn häromdagen är det ett utmärkt tillfälle att trimma om skärmen.

Något som är unikt för Cat-1 tävlingar (VM, EM) och för Superfinalen, är att man måste flyga med en siffra i skärmen, för att enklare identifiera piloter i luften. Om man deltagit på den senaste superfinalen så får man den siffra som motsvarar ens slutposition i resultatlistan. Annars kan man välja ett nummer som är större än 200.

Känns alltid bra att kurva i samma blåsa som nummer 1, då vet man att man är på rätt ställe

Flygbilderna är från gårdagen.

Dag 5. Task 3.

Efter regn kommer sol. Men efter regn är också marken fuktigare och termiken trögare. Eller? Det var den stundvis, men det visade sig vara ännu en dag som krävde att man flög offensivt för att vara med ledarna, trots den svagare termiken i början av tasken.

Dag 7.

Inställt på grund av väder. Utmärkt tillfälle för vila och reflektion.

Ibland vaknar man och känner att huvudet inte är 100%. Ibland är det tillfälligt, ibland håller det i sig hela dagen. Förrgår var en sådan dag för min del, den dagen jag landade i en avlägsen dal och behövde vandra ut. En sådan dag, när fokus inte är 100%, är det enkelt att trampa snett vid landning, göra någon missbedömning, och råka stuka eller bryta något.

Väldigt klurigt. Och när jag bestämde mig för att vara lite snabbare, slutade det åter med en tidig landning. Men inte vilken landning som helst! Ju mer man tävlar, och ju mer bekväm man blir med att alltid komma upp där andra visat att det funkar, desto djupare flyger man in över terräng med få eller obefintliga landningar. Just idag fanns det en landning. Men att det skulle ta 2 timmar att vandra ut till närmaste väg, i kuperad terräng, tänkte jag inte när jag tog beslutet att flyga in i denna ödsliga dal.

Lyckligtvis landade jag med en annan pilot och vi resonerade ihop om vägen ut. I början av flygfilmen syns vägen på vänster sida som vi behövde komma ut till. Huset vi flög över tillhörde någon som inte uppskattade gäster, så vi fick hålla oss till de stigar som skapats av boskap för att hitta ut.

Next topic. Inför varje tävling är det roligare och mer spännande att sätta upp ett mål, annat än att vinna (för att undvika ständig besvikelse). Ett rimligt mål är att få ett bättre resultat än förra tävlingen, ifall nivån är liknande. Ett annat rimligt mål är att avsluta på den plats man har när man sorterar deltagarna enligt deras världsranking (går att göra på civlcomps & airtribune).

Men hur ska man tänka när det inte går som tänkt? Är det game over? På kort sikt, ja. Men att vara kortsiktig har väl aldrig gynna någon, så vad är det långsiktiga målet? Jo, att bli en bättre pilot, och lyckas uppnå sitt mål på nästa tävling. Man kan se varje task som första tävlingsdagen. Bara att ge järnet och försöka uppnå ett bra resultat för dagen. För det är det som kommer krävas på nästa tävling, så varför inte ta tillfället att hitta den rätta balansen och strategin.

Det kan vara lättare sagt än gjort. Det kan kännas tungt att landa kort när nästan alla kommer i mål, eller att hitta sig själv långt ner på resultatlistan. Men ju fler tasks man bränner, desto enklare blir det att lägga det bakom sig och blicka framåt. Så nästa gång man bombar, kan man vara glad för att vara ett steg närmare att nå dit. Ny dag imorgon.

Hittade inga flygbilder från PWC från idag. Men piloten jag vandrade med gjorde en liten timelapse från vår hike.

Dag 6. Task 4.

Takeoff låg i moln när vi kom upp. Efter 20 min började det regna och det håll på i någon timme. Molnbasen gick sakta upp och vi kunde se att det var soligt i dalen och piloter som flög, som startat på ett annat ställe.

Några minuter efter att regnet slutat, var det briefing och sen dags att starta. Optimala startpunkten låg på andra sidan dalen. Det samt risken för mer regn gjorde det uppenbart att det var bäst att starta så fort som möjligt.

Alla tänker likadant. På några minuter står alla i kö. Om man tänker att "nämen jag gör mig redo om 10 min, det är ändå mer än en timme till starten", så kan man räkna med att man står sist i kön och får starta sist. Det var inte alla piloter som hann över till andra sidan och klättra till molnbas före start.

Finalglidet blev väldigt spännande. Tanken med ESS (end of speed section) är att piloter ska närma sig mål med god höjd och landa säkert i mål. Men på PWC-tävlingar räknar alla piloter med att klättra i ESS för att klara sig till mål. Vill man få maximal tidspoäng så är det ett måste. Oftast brukar det gå bra, men idag flög lead gaggle i sjunkig luft, och sedan var det skugga vid ESS. Luc sa att han var 30m över marken vid ESS, och lyckades rädda sig. Piloten till vänster om honom gjorde en sväng, sjönk, och landade. Små marginaler!

Dag 9. Inställt på grund av väder.

Under vilodagen samlades piloterna för en presentation av "performance equalizers". En grupp inom CIVL har tagit fram en skumtub som man sätter på en av B-linorna som skapar luftmotstånd. Problemet är att XL-skärmar glider bättre än XS-skärmar, och för att jämna ut skillnaderna, ska de som flyga XL sätta på dessa skumtuber och försämra sin prestanda lite, så att någon med XS utan skumtub glider lika bra. De har gjort tester och skapat en tabell för hur många cm tub man behöver beroende på ens vikt och storlek på skärmen.

Hono fortsatte in i ESS-cylindern själv, letade sig till hörnet av ett fält i solen, och med 100 AGL började han skruva i något som till slut blev bra nog att han kunde flyga in i mål. Det är galet hur han lyckas rädda sig varje gång.

Missbedömningar och dåliga beslut kan oftast undvikas dessa dagar, genom att vara uppmärksam på saker som avviker från rutinen. På start justerade jag trimmen på skärmen för att göra den lite snabbare, då jag känt att jag saknade lite fart jämfört med andra piloter. Efter takeoff upptäckte jag att jag hade råkat trimma B-paketet istället för att A-paketet, så den blev lite saktare istället. Hade förväxlat de blåa linorna med de som är orange. Ja ja, inte hela världen, som tur var justeringen liten. Kände att mitt fokus inte var 100% under morgonen, men det kanske var ett misstag som skulle kunna ske vilken dag som helst.

En minut senare kom dock den andra varningen, som jag borde tolkat som en väckarklocka. På första glidet fladdrade något på armen. Upptäckte att jag hade tagit på vindjackan ovanpå speedtröjan, vilket vanligtvis ska vara tvärtom. Det där är inte ett misstag man gör vilken dag som helst.

Vad gör man när man överraskar sig själv med sådana misstag? Först kan man fråga sig om man är i form att flyga. Oftast är man det, men man känner att det är bara något litet som inte är 100%. Men det lilla är tillräckligt för att exponeras för risken av dåliga beslut. Det man kan göra dessa dagar, är att ta varje beslut med åtanke att huvudet inte är 100%. När man väljer alternativ, är det bara att välja det tryggaste varje gång, även om det kan kosta poäng. När jag gled mot den obebodda dalen, kunde jag valt att söka termik närmare stora dalen, nära huvudvägen. Det hade varit ett tryggare beslut, och det visade sig att de piloter jag flög med, kom upp där.

Vad säger man, en gång är ingen gång, två gånger då bör väckarklockan ringa

Bilder från gårdagen.

Dag 8. Task 5.

Den mest spännande tasken hittills i denna tävling. Redan på första glidet var lead gaggle sjukt låga och en pilot landade. Därefter landade folk nästan efter varje glid. Väldigt svår dag. Det har regnat mycket igår, och blåsorna var väldigt slumpmässiga, ibland starka, ibland väldigt svaga, ibland obefintliga. Molnbasen var låg, och vi flög norrut, i bergen, nära topparna. Det visade sig stt både taskkomittén och tävlingspiloterna överskattade förhållandena. Endast ett fåtal som kom i mål.

I slutet av tasken var vi ett försiktigt gäng kvar i vad som verkade vara dagens sista blåsa. Vi hade klättrat i +0.5 i en evighet. Första gruppen hade redan påbörjat glidet mot mål, 5-10 minuter tidigare. Ingen hade bråttom. Alla tänkte nog samma sak "jag ska hela vägen fram". Blåsan blev svagare och svagare, och till slut började några glida mot mål. Mitt instrument visade arrival -350m, och glide to goal 10. Det kanske går. Det var första gången jag gled mot mål med en grupp i en tävling, där alla flög på trimmfart. Vi gjorde små kursjusteringar för att hitta flytande luft.

När vi hade några kilometer kvar hade glide to goal sjunkit till 8. Yes, vi klarar det. Vi är sena, kommer säkert tappa lite poäng men vi klarar det. Innan mål var vi tvungna att glida över staden Viterbo. Vi hade god höjd så ingen risk att landa i stan. På fotbollsfältet nedanför var en match igång. Och en skärm mitt på planen? Va? Ajdå, någon i första gruppen som bombat. Första fältet efter staden var ett vetefält, gul färg, och en blå skärm mitt i. Ajdå, en till. Kan det vara så att ingen i första gruppen nådde fram? Tittade mot mål och där låg inga skärmar, ingen som packade. Äsch, de kanske packat fort.

När vi landade visade det sig att vi var först! Yes! En dag när tålamod var viktigast.

Se dag 8 Task 5 flygfilm Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Anledningen är dels för att ha mer rättvisa tävlingar för de piloter som väger lite, och dels för att undvika att piloter som väger 60kg flyger med utrustning som väger 45kg (för att flyga en Enzo 3 S).

För vissa piloter var det ett väldigt känsligt ämne, både bland tyngre och lättare piloter. CIVL ska diskutera detta på nästa årsmöte och eventuellt lägga in det i reglerna. Förmodligen till en början som frivilligt alternativ för tävlingsarrangörerna.

Många piloter på plats här är engagerade antingen i CIVL via deras länders skärmflygsförbund, eller i PWC. Det här är ett exempel på hur sporten utvecklas. Ett ämne tas upp till diskussion när många engagerade är samlade, och idén förankrars, och sedan blir det enklare att rösta igenom det på CIVL/PWC årsmöte. Politik 101

Dag 10. Task 6.

Idag startade vi i regn. Det hällde inte men det duggade, och molnen runt omkring var ganska stora.

På den här typen av tävling är ribban hög både bland piloternas skills, men också vilka förhållanden som är acceptabla. Det kluriga är att man blir lite tvungen att flyga i dåliga förhållanden, för att försvara sitt resultat. Och alla är så tävlingsinriktade att ingen ifrågasätter MD eller taskkomittén. De hade iaf satt en task på plattlandet, så ingen tvingades flyga i kraftig regn som första dagen.

Dagen blev bättre och bättre, och vi lyckades flyga hela vägen utan något regn. Idag var tricket att hitta rätt växel. Så fort förhållandena blev bättre gällde det att inse det och öka farten.

Ikväll hände något som visar hur mycket sporten och tävling betyder för piloterna här. Organisationen har bestämt att dela ut bonuspoäng till en pilot som kastade nödskärm efter en kollision under task 5. Det var den tasken när väldigt få kom i mål. Piloten som fick bonuspoäng fick lika mycket poäng som den andra involverade i kollisionen, som visade sig kom i mål. Detta är första gången när en pilot får bonuspoäng för att ha kastat nödskärm. Bifogar ett urval av det som skrivs i Telegram-chatten.

Dag 11. Sista dagen inställd på grund av väder.

Hoppas inläggen har inspirerat flera piloter att tävla i sommar. Om man ännu inte deltagit i något tävling, så är Sverige Cup och Nordic Open toppen att börja med:

https://flygsport.se/.../nyheter/2025-01-10-sverige-cup-2025 Länk till annan webbplats.

https://civlcomps.org/event/nordic-open-2025 Länk till annan webbplats.

Varför tävla? Det är som en skärmflygsresa där man får flyga långt tillsammans med andra. Dessutom en möjlighet att träffa roligt folk.

Några bilder från gårdagen.